Ett år av saknad och ett år med sorg!

I dag är det ett år sedan min älskade pappa och barnens fantastiska morfar lämnade oss väldigt dramatiskt, plötsligt och chockartat. Att en människa som har varit en del av ens liv helt plötsligt bara försvinner är svårt att ta in. Att sakna en annan människa och bara önska att han ska komma tillbaka men när man inser och förstår att han inte gör det, gör det ont ja, väldigt ont! Att livet runt omkring oss snurrar på som vanligt är väldigt frustrerande och givetvis ett måste men så konstigt. När ingenting blir sig likt igen aldrig någonsin. Men livet går vidare fast man inte först tror det, tårar, ilska och förtvivlan, skratt och en konstig drivkraft att vi måste framåt. Att finnas för varandra i sorgen och hjälpas åt en dag i sänder är det enda man kan göra. En vacker ros till dig pappa från dina kära!